Filmer spelas vanligtvis in och spelas upp med 24 fulla bilder per sekund – men det nästan 100 år gamla standardformatet "24p" tycks vingla. För att förhindra de obehagliga bieffekterna (t.ex. det kraftiga rycket vid medelsnabb kamerapanorering) av 24fps-projektionen har det länge pågått ett arbete med att fördubbla bildhastigheten till 48 bilder per sekund och mer.
Man måste skilja mellan två fall:
- Filmer inspelade med 24 bilder per sekund visas på tv-apparater med 60 Hz. Detta uppnås genom en process som kallas bildinterpolering, vilken använder matematiska algoritmer för att beräkna en interpolerad bild mellan varje par av ursprungliga bildrutor. Denna process kan inaktiveras på alla tv-apparater.
- Filmer som spelas in och spelas upp direkt med dubbelt så hög bildhastighet (48 bilder per sekund) inkluderar till exempel Peter Jacksons "The Hobbit". James Cameron, en pionjär inte bara inom 3D-filmteknik, arbetar på en ännu högre bildhastighet på 60 bilder per sekund: Avatar 2 är tänkt att presenteras i denna hyperrealistiska stil.
I båda fallen uppstår en säregen effekt, den så kallade såpoperaeffekten: Även den dyraste storfilmen känns (åtminstone för mig) som en billig såpopera à la "Goda tider, dåliga tider". Jag kan helt enkelt inte vänja mig vid den märkliga rytmen: Det verkar som om bilderna söker någon form av koppling. Den till synes uppnådda realismen blir en katastrof för tittarupplevelsen.
Naturligtvis är allt detta i betraktarens öga - vissa människor kommer inte ens att märka effekten eller kanske till och med föredrar den. Det återstår att se om den nya tekniken kommer att råda på biografer och i soffan hemma. Jag är spänd på att se hur majoriteten av filmfans accepterar den nya utvecklingen (även i 3D) och vad framtiden har att erbjuda.